jag önskar jag hade pengar nu. jag önskar att jag kunde införskaffa mig piller. jag önskar att jag gjort andra val. jag önskar att jag inte varit så blåögd ang. dig. DET GÖR SÅ FÖRBANNAT ONT, SÅ JAG VILL BARA FÖRSVINNA!

Det är ingen idé att tro att man kommer här ifrån innan man har jobb. För annan hjälp är ganska svår att få, så. Och jag vill inte vara i vägen för honom längre. That's just it. Vad i helvete gör jag nu? fan.

Tjena, nu är den andra bloggen färdig och redo för er allesammans. Jag och Erica hoppas innerligt på en massa respons. För det enda vi är ute efter är egentligen att få informera och dela med oss livet som psykiskt sjuka. Man ska inte känna en skam över att ha en diagnos bakom sig.

Vore superkul om ni kikade in där.
Vi tar jättegärna emot mejl och vill gärna höra ERA historier också!
Mejl: attlevamedpsykiskaproblem@live.se
BLOGGADRESS: http://attlevamedpsykiskaproblem.blogg.se/

Detta är en rent ut sagt skit dag. Jag vill bara dö just nu! Alltså, huvudvärk som inte vill släppa! Dåligt humör, hungrig och en sambo som beter sig som...  öhm.. ett jävla svin. Så sjukt tyken och kort när man försöker prata eller fråga något. Och under denna helgen känns det som om vi knappt umgåtts. Roligt va?

Nä. Och det där med att han skulle iväg en kort sväng... ja det sa hand kvart över sju. Nu är klockan snart 8!
JAG OCH DOTTERN ÄR HUNGRIGA, din dumme jävel! åååååhhh... Får fan rabies på honom snart. -_-' fuck you!

huvudvärk, blir snurrig när jag anstränger mig.. tror det är pågrund av att A väckte mig massor av gånger i natt. usch. Ska försöka få i mig lite kaffe, sen får vi se om jag ens kommer orka nåot. Uscha!

Då var det fredag då. Fått en del gjort i skolan trots allt. Halvdåligt humör men det har funkat ändå.

Fick ett trevlans samtal från S, som ska komma och hälsa på ikväll. Ska bli så kul och träffa henne igen. I slutet på skoldan var vi fyra som spelade alphapet. Jag kom 2:a iallafall, inte så illa med tanke på att vi var fyra stycken som spelade. Haha.

Ja, något annat att tilllägga om dagen? Vet inte riktigt, ska väl försöka smida lite planer ang. en blogg som ska hållas ihop med Erica. Men nu orkar jag inte skriva mer, känner inte att jag har något mer att skriva om. Orkar inte dela med mig om mina andra tankar och planer. Doh'

Haft mycket att fundera på det senaste, dels läste jag ett inlägg i en viss persons blogg och det var om man skulle vara två och starta en blogg om psykisk ohälsa.

http://ekblaad.blogg.se/

Kika in där. Tror det kan vara något för mig.. eller?
Jag tror det iallafall

Jävla skitskitskit! Jag tänkte inte att det skulle bli såhär. Men gamla vanor hamnar man snabbt i igen. Börjar tappa gnistan och lusten för det mesta. Helt plötsligt känns allt så sjukt meningslöst igen. (as if it does'nt always?) Jo, allt känns mestadels värdelöst och tomt. Men just idag känns det extra kämpigt. Jag vill bara må bra! Varför får inte jag bara drabbas av vanlig ångest, som andra? Nej, jag måste få extrem ångestattack och tappa lusten för livet på någon sekund. Helvetesjävlaskitliv, rent ut sagt!

Det finns inte någon som kan förstå tomheten innuti mig. Känner mig så enormt ensam. Känner inte för att berätta om det heller, utan bara låta det vara en del som stannar gömd inom mig. Tills det är försent!

Pengarna har kommit in och igår var jag och shoppade med S. Blev till en start ganska kaotiskt, men det tänker jag hålla för mig själv. Sedan vidare för lite mer shopping, äta sedan tog jag bussen hem. Eller rättare sagt, jag och A.

Just nu när pengarna finns här springer dödstankarna runt ännumer. Trots att jag egentligen borde vara glad att jag äntligen fått pengar.. Efter 5 månader utan pengar. Och jag har ju sagt att så fort jag fick pengarna så skulle jag sluta mitt liv. Säga farväl, for real. Och bara försvinna. Men kan jag verkligen det?

Jag tänker inte klart längre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Önskade att A:n kommer hem från utlandet så att jag kan bara få bolla tankar med henne. Jag skulle behöva det nu. Innan jag blir galen av allt detta.

Jag orkar inte hålla mig från självskadandet mer. Nu bryter jag mitt egna löfte. Igen, as always.
Men den smärtan, det är sååå värt det. Och även den skammen som medföljer. åh. Ingen kan förstå..